Som ensam hemma och få saker att göra har jag börjat titta lite mera på tv. Idag tittade jag på "efter tio" helt underbart program idag. De mest intressanta var en bok skriven av Gunilla Linn Persson - Eskil- riddaren av syrenbersån. Man fick hör en bit av boken sedan höra författaren och hennes åsiker och sedan några kommentaren från människor som läst boken.

Boken utspelar sig på 1950-talet på landet. En kvinna är gravid och ska föda barn hon förbereder sig det alla mammor förberders sig att det ska bli med förväntan och farhågor.

Det kommer ut en underbart barn men som har dåtiden diagnos mogolism (down syndrom). Barnmorskan försöker övertala mamman att lämna ifrån sig det lilla barnet och hänvisar att de är det som brukligen gör osv. Mamman bestämmer sig för behålla barnet även och på den vägen är det. Lät super intressant.

Frågeställaren hur skulle man göra om man fick veta att man väntade barn med DS? Eller annan ärftligt sjukdom?

Varför jag tycker det är bra med fosterdiagnostik är att man kan förbereda sig lite mental på vad som ska komma inte ett sätt att ta sig ur det hela.

Jag har valt att inte undersöka något genom fostervattens prov eller liknande för att för mig spelar det ingen roll. Det är säkert enklare om man skulle få ett perfekt barn som de pratade om i tv men vad är egentligen ett perfekt barn oavsett så är väl barnet ändå perfekt. Jag älskar redan min lilla bebis kopiöst mycket, kärleken kommer nog vara rätt överväldigande när det verkligen stjunker in att man verkligen ska ha en bebis.

Det är lite roligt att göra alla test som man kan göra när man har tid att fördriva hela dagarna

Madame Zaritska, has reviewed your answers. She has summoned all of her powers to generate a prediction for you that will tell you the secrets of your special day. Beware, if your answers were not truthful, your prediction may not be correct, so honesty is important to Madame Zaritska!

Madame Zaritska, using her mystical powers, has the following prediction:

The day you deliver, outside will be dark. Your baby will arrive in the mid morning. After a labor lasting approximately 5 hours, your child, a girl, will be born. Your baby will weigh about 8 pounds, 8 ounces, and will be 21 inches long. This child will have light green eyes and a little patch of blonde hair.



http://pregnancyandbaby.sheknows.com/pregnancy/baby/Madame-Zaritska-predicts-your-birth-experience-1.php

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1508132/bebisvarlden?claim=34rm7933vr5">Följ min blogg med bloglovin</a>

Idag kommer familjen hit och  som tur har min sambo städat lite. Tänkte även baka en kaka, är inte så avancerat att slänga ihop en blåbärskaka.

Igår spelade vi tärning och lyssnade på mysmusik, slängde sedan fram lite fredagsmyssnack och coca cola. Min sambo vann överlägset över mig och jag blev lite bitter. Så efter en stunds spelande låg vi och masserade varandras fötter och bara njöt av livet.

Sov dåligt inatt men kan verkligen inte somna om nu på morgonkvisten men det är kanske något man får vänja sig vid.

Tog även hål i örat igår, eller ja jag fick igenom ett örhänge i ett gammal hål som läkt igen, så nu kan jag inte ligga på vänster sida när jag sovet.



Dagen vi berättade för ann-gerd och ivan att de skulle bli
farmor och farfar. Snusdosan är nikotinfri och i glaset är det
coca cola :)

Vem skulle inte tacka ja till en sådan gåva. Min sambo sa att han verkligen ville ge mig ett smycke med en avgjutning. Det är bara synd att dom är lite dyr, eller ja lite dyr dom är ganska jätte mycket dyrt, inte något jag skulle lägga mina föräldradagar på precis men jag skulle lätt kunna ta emot en sån här gåva om man säger så.

Idag går jag in i vecka 20

Beräknat förlossningsdatum: 2010-07-13

Barnet blev till omkring: 2009-10-20 (tror det var den 18)

Du är i vecka: 21

Du är i månad: 5

Antal graviditetsveckor och dagar: 20 veckor 0 dagar

Antal dagar kvar till förlossningen: 140

 

Jag har torra ben och klåda som heter duga. Det kliar överallt på kroppen, sedan har jag fått som klåda, liknar skrubbsår på ena benet gör inte direkt ont men det känns inte riktigt normalt.

Suget efter glass som jag i princip har unvikit under några år är tillåtet nu, kan ju inte säga att jag måste ha glass för att överleva men jag blir lite lyckligare att få äta något så gott som glass.

Bebben rör sig hela tiden, eller ja hela tiden men flera gånger per dag. Så länge den rör sig så är jag glad. Men än så länge är den bara hälften så lång som den ska vara och sedan ska den bli massa tjockare också innan den får komma ut.

 

Dagens outfit

Dagens outfit är inte en glädje för dagen, den bör nämligen inte visas för det mänsliga ögat. Så fort jag kommer hem från jobbet sliter jag av mig alla kläder i hallen och tar på mig nästan förkorta babyblå mjukisbyxor och min grå mjukiströja med ett stort TRAKTOR tryck på baksidan som jag fick från KY, US. Slöar runt i huset och försöker underhålla mig själv.

Hatar gnälliga barn, tycker om glada ungar.

Det är nämligen det min mamma brukar säga, speciellt när jag är lite grinig tror jag, har inte uppfattat det riktigt förrän nu. Men att hon nämner det förbigående när man är på just det humöret -gnäll humöret. Jag kommenterade det en gång vet inte riktigt vilket svar jag fick men jag tycker att det var lite ironiskt just nu. Det är inte så att jag inte kan prata med min älskade mamma även om hon säger att hon inte tycker om gnäll. Men hon tycker nog om att man gör något åt problemet eller att man gnäller på ett fint sätt, gnälla med glädje. Det är alltså skillnad mellan glädje gnäll/gnäll




Näe det jag vill prata om nu är GNÄLL

Ärligt talat vilka är duktiga på att gnälla? Jo jag när jag är gravid, det slutar verkligen inte, detta säger jag med humor med min mentala röst. Det är som ett konstant gnällande om vilka krämpor man har och hur jag känner mig och va jag saknar ect ect. Jag skrattar för mig själv när jag inser att det är verkligen svårt att vända på steken när man väl har börjat gnälla, för när man gnäller så gör man som inget åt problemet förutom att prata konstant om problemet. Så jag försöker verkligen nu att vara lite possetiv och träna så jag ska bli ett lyckligare jag.


Dagens glädje

Jag gnäller om ämnet gnäll inse ironin i det hela

Min små systrar Jessica och Malin, Moster Jessica och Malin

Första problemet
Namn på barnen, jag tycker att alla föräldrar gör ett sådant bra val när de namnger barnen. Jag har absolut ingen aning vad jag ska döpa ungen till. Finns otroligt många fina pojk och flicknamn men det är så svårt, speciellt när många av namnen som man skulle vilja använda redan används på kompisar, kompisarsbarn, släktingar eller dylikt. Samtidigt som man aldrig vet hur mycket man kommer att umgås med dessa när väl ungen är ute. :S

Andra probemet
Jag och peter måste enas först om förnamn, sedan ska vi enas om vilket efternamn som ska användas eller hur ska man egentligen göra. Jag tänker aldrig heta Andersson i efternamn, eftersom jag har ett ganska ovanligt efternamn vill jag inte byta till ett vanligare. Medan min pappa och min pojkvän heter likadant så det blir hemskt jobbigt att byta efternamn på min sambo också det är redan kompilicerat som det är redan nu. Man kan ju också göra så att man har båda namnen men det verkar verkligen överskattat att ha två om man kan ena sig om ett.

Trejde problemet
Jag har kikat runt och konstaterat att det bästa vore om man bodde i USA/England,  många namn är otroligt vackra. Men om man skulle döpa ungen ändå till något Engelskt namn Tex James, som är ett favorit namn, men då tänker jag på min pappa, som absolut skulle skojja till det jämt med att försvenska namnet. JAAA-MESS eller något liknande, som han gör med ett underbart Svensk-Amerikansk utal. Visst skulle jag få ett gott skratt nu och då men charmen försvinner. Min kusin är döpt till Monique, men visst vill mormorsmor ofta säga monika till henne. Hela hennes uppväxt har hon fått säga, jag heter inte ; monika, monkan ect.

http://www.svenskanamn.se/namn/namngenerator

Ja är en av de få som har turen att ha helt underbara svärföräldrar. Förstår inte hur man fixar att ha en konflikt i familjen, men ja jag är ju som jag är men ändå.  Men som tur är ju att ja har ändå en helt okej familj även på Peters sida. Min favorit är ju alltid svärfar, helt underbart söt när han skäller på min sambo för att han inte kan värma mig när jag fryser. Eller säger "har du svalt en ärta?" när magen är alldeles stor. Fast jag tror att de är så omsesidigt de kan bli men för att inte skapa osämja så ska jag inte säga det till någon av dom.

Vi var förbi där igår, hos svärfars. Mesta anledningen låg i att vi egentligen inte orkade laga mat. Så jag börja göra mig iordning sedan drog vi iväg. Det är rätt härligt att måste fixa sig lite fin.



Svårt att dölja det i dagsläget

I onsdags var ja på ultraljud, var även förbi jobbet och prata om hur det skulle se ut nästa vecka då jag kommer tillbaka på jobbet. Än så länge tycker jag det ser lite väl för mörkt ut, tidigare tycker jag att det lät mera som de skulle funka men just nu så ser det jätte mörkt ut.

Jag tror de skulle funka, kanske inte i längden, om man jobbade några timmar varje dag. Men vet inte om de kommer att gå att få det att fungera på jobbet. Låter inte så lovande än så länge.

När jag varit ut på prommis ca 40 min så har jag velat dö och natten har varit 7 resor värre och peter har blivit lidande. I onsdags natt så väckte jag peter efter jag varit vaken i lite mera än en timma. Peter masserade mig men inget verkade hjälpa, efter 2-3 timmar somnade jag om igen och vaknade att jag hade ont.

Syster kom på besök och jag spenderade någrat timmar på att plocka lite i huset innan hon skulle komma men de hann bli många pauser för att jag inte skulle få så ont. Närmare eftermiddagen gick inte alls jag fick panik, hur ska jag klara mitt jobb nästa vecka? Jag kan inte ha så här ont.

Jag har blivit erbjuden citadon, men bara som vb, inte för att jag ska klara av mitt jobb till 25% dessutom bör man inte köra bil, något jag måste göra för att ta mig till jobbet, sedan ska jag även köra i jobbet. Är dumt om har sämre reaktionsförmåga och så krockar man med bebben och allt.

Två av de fyra bilderna jag fick på ultraljudet, hon som jag var hos var helt underbar. Hon tog lång tid på sig och visade va hon gjorde och va hon sökte för fel. Allt såg bra ut och lilla hjärtat pumpade så bra och alla viktiga grejer fanns. Helt underbart

Idag far vi på Ultraljud igen, jag är på ett ljuvligt humör. Ska hinna förbi jobbet och lämna några papper sedan kanske prata lite jobb. Sedan bär det iväg, på kvällen ska malin komma hit och hon får nog hjälpa mig med middagen. Blir nog laxkotletter och pressad potatis om jag får välja.

Ibland är man inte så smart, hittade en jätte rolig historia här om dagen. Jag skrattar så fort jag tänker på den.

Two penguins were walking across an iceberg. One penguin turned to the second penguin and said, "You look like you're wearing a tuxedo." and the second penguin said,"Maybe I am.

Var sedan tvungen att rita en pingvin på magen. Jag använde mycket svart och kluddade ihop en bild, sedan när jag var lagomt klar säger min sambo "men gumman ska du ha sådär imorgon" tänkte efter en stund men kunde inte koppla ihop varför jag inte kunde ha det, men sedan efter några blickar insåg ja ju att vi skulle ju på UL! Fnissande fortsätter jag på min bild och är övertygad om att den skulle kunna gnuggas bort efter en dusch. Ack  va fel jag hade. Men ganska charmigt är det iaf.



Inse att de är ganska svårt att rita uppochned!


Pratade med mor härom dagen nu är hon äntligen hemma från USA känns riktigt bra, nu kan man prata av sig.

Idag går jag in i vecka 19, min sambos kusiner vet nu om det. Fick glada samtal med tårar och skratt.

Nyfiken som bara den inför imorgon då vi ska på nytt UL. Men Dessvärre måste jag in med nytt urinprov och ta stick i fingret, stick i fingret klarar jag inte av man kan inte bara sticka någon i fingret och tro att vi ska vara vänner sedan. Jag blir som en staty jag kan inte röra mig, vill bara skrika, gråta finns få saker som är värre. Stick i armen går bättre när man får embla och tar det för lång tid så finns det något som är ännu starkare och mycket dyrare, de erbjuder det inte och man måste tjata. Jag har sådana psykiska problem, jag blir hysterisk av en sådan fjantig grej som ett litet stick.

BM ville ta blodprov förra gången men jag vägrade, första gången så tog dom blod de var för drygt 2 månader sedan. Allt var bra, sedan åkte jag in på akuten i januari för jag kräktes blod. Så var de tvugna att ta massa prover men jag fick embla och allt såg bra ut. BM blev lite sur, men hon hade lovat att vi skulle planera alla stick och varna innan jag skulle dit, fick tom ta med embla paket hem. Än så länge känner jag inte av någon graviditets trötthet så jag gissar att mina järnvärden ligger ganska bra till, de på akuten sa att dom var imponerande bra. Men jag ska inte sticka mig förrän i slutet av mars så jag kanske inte ska oroa mig så mycket över det.

Den senaste veckan har jag varit sjukt röksugen, kan inte förstå hur det gick till. Jag slutade röka några månader innan graviditeten sedan slutade jag snusa direkt när jag plussade. De som har funkat är att jag har snusat onico helt underbart för vanan skull. I natt drömde jag att jag rökte, var helt underbart att suga i sig, jag tycker att de luktar otroligt gott, får nästan en kick av att bara tänka på det.

Jag rökte i ca 7 år med några få försök att sluta, jag ville aldrig sluta röka. Om jag då inte blev med barn förståss. Men jag slutade på grund av jobbet 10 månader x2, för att jag inte skulle lukta dåligt hemma hos folk, sedan blev de sommar och semester. Så fort de blev höst och kallt så slutade jag, men på sommaren finns det inget bättre än en kopp kaffe, sitta ute i solen och ta en ciggarett. Jag tror ofta att när man är rökare så kanske man sätter sig ner och uppskattar saker som en tidig morgon för sig själv, man ger sig själv dom där 5 minuterna som man vill ha.

Jag menar inte att det är bra att röka, finns inget mera korkat än mig själv just nu när jag är helt nikotinfri och tänker inte på något annat än nikotin.

Det samma gällde snusningen, ville aldrig sluta förrän jag blev med barn. Redan nu fantiserar jag om att efter ammningen ska jag röka och ta en riktigt snus.

Bild från 2007

Redan i vecka 14 så gjorde vi ett Ultraljud, vi hade räknat lite fel. Men det var helt underbart att se bebben redan då. Den vinkade och rörde på sig jätte mycket. På onsdag bär det iväg igen mot specialist mödravården igen för att ännu en gång få lite fler bilder på bebben. Vi tänkte ta ganska många bilder, när man väl har chansen ska man väl ta den!

Jag är förståss lite nervös över att de vara något fel men min underbara sambo är rätt lugnande. Han är helt övertygad om att de är en flicka medan jag och alla andra tror det är en pojke. Vi ska inte kika vad de är för kön, det spelar ju faktiskt ingen roll. Fast nog skulle det vara roligt att se vad de är men tänk om de ser fel och man gör iordning allt med kläder och barnrum mm

Upptäkte igår att jag fått ett sträck på magen, ahh, jag trodde faktiskt inte att jag skulle få de, ser ut som en söm.

"Mormor" är i USA tills på tisdag och jag längtar så hemskt mycket efter henne, bara för att jag inte kan ringa varje dag eller bara veta att hon är hemma i huset. Fast snart kommer hon hem och då har hon nog köpt lite barnkläder åt "pyret" kommer vara roligt att ha lite kläder som inte är köpta på h&m eller kappahl :)

Jag har snart gått halv vägs igenom hela graviditeten, men fortfarande har man knappt sagt till alla än. Det var bara några timmar sedan majoriteten av min släkt som fick reda på det.

Folk vill inte fråga. "Är du gravid" om det nu skulle vara så att man bara lagt på sig några extra kilon på fel ställen. Vi träffa några bekanta på bion härom dagen, vänninan i fråga sneglade på magen 100 gånger men frågan kom aldrig, ännu känner jag mig inte så bekämt så man bara säger det. Vad ska man egentligen säga? eller hur säger man det? "tja jag är gravid!" eller "jo jag ska ha barn till sommaren" de senare är väl de finaste man kan säga, men för mig går det i slowmotion, jag får som inte fram orden, om man inte frågar rakt ut.

Men de flesta sneglar märkbart på magen, men orden stakar sig för de med så jag känner mig inte helt utanför men skulle vara lättare om alla bara såg det.

På jobbet har de flesta vetat om i lite mera än någon månad och vi har talat öppet om det på kontoret. Men alla är heller kanske inte så uppmärksamma, de var några stycken som hade missat det totalt. Jag blev riktigt chockad eller så lägger de sig kanske inte i en diskution eller så tjuvlyssnar de inte lika mycket som jag gör.

Hur gör man på bästa sätt? väntar man tills alla ser? eller ska man säga det på en gång? De flesta säger att man ska göra det när man är redo, men när är man de?

Vilka man säger det till
Idag har jag blivit firad för andra gången, berättade för min mormorsmor att jag skulle bli mamma till sommaren. Hon blev först alldeles tårögd och kunde sedan knappt prata under hela dagen. Otroligt roligt, mormors syster hade sett det och hon blev också så glad. Känns så bra att hela släkten blir så lyckliga när man nämner det nya livet. De flesta tror att de blir en pojke, mest med tanke på att både svärmor och mamma har drömt att de  blir en pojke sedan att jag redan är rätt så stor.


Kontrollbehov?
Är lite svårare att däremot förklara hur ont man har och hur man försöker släppa saker som andra kan göra. Som idag då min syster hjäpte mig med att göra en tårta, men jag var tvungen att gå och kika över om hon verkligen klarade av att göra tårtan. Min 21 åriga syster trodde jag inte skulle klara av att göra en tårta med färdig bottnar?! Hur kan jag ens överväga något så dumt.


Inre stress
Min moster tjatade idag om min inre stress. Och jag förstår vad hon menar så här i efter hand. Jag förväntas kanske kunna jobba som vanligt om 1 vecka, idag kan jag inte ens sitta längre än 30 min utan att jag vill skrika ut. Jobbigast är nog att säga till andra männsikor. "Jag kan inte!", "jag har ont"eller "jag måste gå och vila"

Idag har jag varit hos en sjukgymnast för första gången, han kontrollerade om jag hade några felinställningar i rygg och bäcken. Idag kunde han inte säga något annat än att jag hade grova foglossningar, att jag skulle ställa in mig på ha ganska ont. Mina tidigare besvär kunde han i dagsläget inte bedömma men han trodde de var överrölighet i bäcken.

Jag fick lite papper om övningar om träning och hur jag skulle bete mig i min vardag. Sedan fick jag låna ett bälte som jag ska använda när jag rör mig. Bältet är oerhört fult och om de inte gick att dölja skulle jag kanske inte ens överväga att använda det. Att använda det käntes kanska annorlund som som det är helt enkelt ett bälte som hjälper att stabilicera bäcken. Idag tänkte jag använda de rätt mycket men min sambo får helt enkelt hjälpa mig att sätta fast det.

Fick en bola av  min sambo idag, de flesta har väl redan sett det och hört vad det är. Smycket kommer ursprungligen från mexico och är till för gravida. Inuti smycket finns en liten xylofon på vilken en liten boll dansar runt och avger ett speciellt svagt ljud när kvinnan rör sig. Genom att bära smycket långt ner på magen kan barnet höra ljudet.

 

Egentligen fick jag inte smycket för att jag är gravid utan också för att vi har varit tillsammans i 3 år, idag. Smycket hittade han på "Lilla Mirakel" för drygt 600kr.

 

Dagens låt

Nomy-Freakshow

 

Dagens outfit

Byxor från lindez och toppen är köpt på H&M

Jag känner min inte alls speciellt gravid, har gått upp 3 kg, men det syns snarare än känns. Min bebis sparkar mycket speciellt när jag lyssnar på hög musik, känns faktiskt som det uppskattas av den lille. Många beskriver känslan att ha en bebis som sparkar som gaser eller som fjärilar. Jag har ingen aning om vad de pratar om.

Från början käntes det som stenare, sagan om vargen som åt upp de 7 killingarna men så kom mamman hem och la stenar fulla hans mage, ungefär så käntes de från början. 

Sedan övergick det till fiskar som vakar på vatten ytan.

Igår kände jag första gången då hon eller han för fösta gången vände sig eller slog en kullerbytta. Det kändes som jag var en tvättmaskin.

Idag sparkar det och rörs sig hela tiden. Men man känner oftast ingenting när man är uppe och rör sig, ta sig tid för att känna den nya känslan. Man är ju inte gravid så ofta.

Dagens underhållning
Shoppa gardiner och lite smått till de nya vardagsrummet. Bjuda syster på lunch och sedan ha kalas för jag fyller 22 år idag.

Dagens musiktips
Jason Walker- Down

Jag älskar verkligen barbapappa så tänkte låta mig inspereras att måla om barnrummet. Varför jag tycker om att använda färg är att man kan enkelt byta ut inredning. Så när man lessnar på barbapappa motiv så väljer man bara en ny färg och målar över.