Mamma till Ilias

Vilka man säger det till
Idag har jag blivit firad för andra gången, berättade för min mormorsmor att jag skulle bli mamma till sommaren. Hon blev först alldeles tårögd och kunde sedan knappt prata under hela dagen. Otroligt roligt, mormors syster hade sett det och hon blev också så glad. Känns så bra att hela släkten blir så lyckliga när man nämner det nya livet. De flesta tror att de blir en pojke, mest med tanke på att både svärmor och mamma har drömt att de  blir en pojke sedan att jag redan är rätt så stor.


Kontrollbehov?
Är lite svårare att däremot förklara hur ont man har och hur man försöker släppa saker som andra kan göra. Som idag då min syster hjäpte mig med att göra en tårta, men jag var tvungen att gå och kika över om hon verkligen klarade av att göra tårtan. Min 21 åriga syster trodde jag inte skulle klara av att göra en tårta med färdig bottnar?! Hur kan jag ens överväga något så dumt.


Inre stress
Min moster tjatade idag om min inre stress. Och jag förstår vad hon menar så här i efter hand. Jag förväntas kanske kunna jobba som vanligt om 1 vecka, idag kan jag inte ens sitta längre än 30 min utan att jag vill skrika ut. Jobbigast är nog att säga till andra männsikor. "Jag kan inte!", "jag har ont"eller "jag måste gå och vila"